Jul 2
Brown paper packages tied up with strings
PĂ„ tal om Julian Casablancas. NĂ€r hans soloalbum kom ut bodde jag i Sydney. Jag gick gladlynt och köpte skivan, som de lade i en naturfĂ€rgad brunaktig pĂ„se (tĂ€nk gammaldags lunchmackor). Nöjd med mitt inköp gick jag med tvĂ„ vĂ€nner till en sĂ„ kallad food court, som nĂ€rmast kan beskrivas som en stor öppen yta med ett virrvarr av bord och stolar, kantat med ”restauranger” av olika sorter. PĂ„ borden lĂ„g skrĂ€p som inte hunnits plockas undan, bland annat bruntaktiga pappersförpackningar… NĂ€r jag gick ifrĂ„n bordet tĂ€nkte jag inte mer pĂ„ saken utan gick dĂ€rifrĂ„n och trodde att pĂ„sen min skiva lĂ„g i var skrĂ€p. Attans.
No commentsNessun commento
Lascia un commento