Archive for the 'Okategoriserade' Category
Vem tjänar på det här, säger jag och ser hur Mammon står och nickar
Kära bloggläsare, denna enorma skara människor, jag tänkte höja ett varningens finger. Häromveckan anmälde jag mig som medlem på Åsiktstorget. Jag gjorde detta i tron att det var ungefär samma seriösa sida som panel.se (som jag för övrigt rekommenderar!). Dessa sidor ägnar sig åt marknadsundersökningar. Som tack för att jag blivit medlem på Åsiktstorget fick jag välja mellan två välkomstpremier, antingen gratis nyckelbricka som underlättar situationen om jag tappar mina nycklar, eller någon som jag inte minns vad det är. Jag valde nyckelbrickan, och fick i brevlådan information som meddelade mig att det är gratis i sex månader, sedan börjar det kosta. Dessutom så har jag fått otaliga telefonsamtal som har tagit för givet att jag vill köpa deras produkter för att jag kryssat i en ruta på Åsiktstorget att jag är intresserad av information om t ex Omega 3. De ringer i princip bara för att kolla att min adress stämmer, och utan att fråga om jag är intresserad säger de: ”Men vad bra, då skickar jag en månadsförbrukning för endast 150 kronor…” ”Nej, stopp, vänta lite, jag vill inte ha något!” blir jag tvungen att nästan skrika. Ja, herregud, håll er borta från Åsiktstorget, ett gäng oseriösa pengautsugare.
No commentsClose to home i listform
Close to home’s…
…lyckokick: Timo. Så klart. När vi gick sista terminen i trean var vi på en del konserter med Timo. Det har blivit så att jag kopplar Timo starkt till studenttider, och då kan man ju inte bli annat än glad. Och lite nostalgisk. Icke att förglömma: Niels och Joels band Roenik. En låt finns på Spotify, Someone’s love is going to die. Lyssna på den, och om ni gillar’t kan ni gå in på deras MySpace och lyssna särskilt på Ride och Stay. Stay var länge den låt som var mest spelad i mitt iTunes 2008. Har adlrig riktigt klurat ut om texten är I’m wanting you to stay eller I’m warning you to stay… away. Tror det är lite meningen. I think you see what I see, but there’s a possibility that this will end in tragedy.
… citat: bob hunds Thomas Öbergs mellansnack som gick något i stil med: ”Ni vet när man är på en fest och sjunger med i låtar. Så är det någon som säger att man sjunger falskt. Då ska man säga att man faktiskt sjunger i hjärtats tonart, och den är aldrig falsk.”
… positiva överraskning: Hästpojken. Jag har lyssnat ganska mycket på Hästpojken, men reagerade inte märkvärt när jag såg att de skulle spela, mer än att jag kände att jag ville gå. Men jävlar i min lilla låda, det var en liten käftsmäll rakt i hjärtat, hur det nu går ihop. ”Kapitulera för allt du förut gömt, måla en tavla och visa hur de dömt.”
…skönaste: När jag kom hem igår natt och fick lägga mig i min säng med täcke och två filtar över min frusna kropp. Men det vore ju inte Borås om det inte regnade på festival, eller?
… wtf?!: Lasse Kronér sågs vandra inne på Åhaga klockan Sent i lördags natt.
… frågetecken: Varför var det inte mer folk jag kände där? Tycker jag rör mig i hyffsat musikintresserade kretsar ändå. Och varför var det inte mer folk, över huvud taget? Nu vet jag att jag först inte hade köpt en biljett, men det var en ekonomisk omöjlighet för tillfället. Hade jag haft pengar hade jag köpt en med en gång.
…haha: bob hund. Kul band!
… tråkigaste: regnet. Dumma.
… revival: Bad Cash Quartet. 2003 lyssnade jag på radion och fick en knock av Midnight prayer. 7 år senare lyssnar jag på Hästpojken med samma sångare, och kärleken är densamma.
All in all, bra festival, bra arrangemang, bra artister, synd att inte fler kom bara. Hoppas på revansch nästa år, det är festivalen värd.
No commentsMen då och då kan något vackert växa upp
Borås har fått sin egen festival i Close to home. Hade inte tänkt att gå först på grund av pengaskäl, men sen blev jag erbjuden en biljett av skönaste Elza (högst tacksam!). Hittills har Hästpojken varit bäst. Det är stora känslor, romantik och desperation. I bästa Pete Doherty-anda sjunger Martin Elisson skiten ur monotona cyniker.
Jag ler mot dig,
För det finns ingenting som passar mig.
Forgive me First Love, but I’m tired. I’m bored to say the least and I lack desire.
Min första riktiga idol var Gunde Svan. Ja, nej, det är väl kanske inte helt normalt när man är fyra år. Men jag tror inte att det var för hans atletiska bragder jag beundrade honom. Nej, det var för något mycket viktigare. Något mycket mer creddigt. Det var något stort, skrämmande och spännande kallat…
… Fångarna på fortet! Ja! Fråga mig inte varför, men så var det. Nu när programmet har dragit igång igen, X antal år senare, känns det som att vara, som man säger, tillbaka på ruta ett. Det vore fint det, att vara fyra år. Alla syskon bodde hemma, och livet lekte ikapp med hoppsastegen. Nu svävar jag iväg. Vad jag ville komma fram till var att programmet knappt har ändrats ett uns, och det känns tryggt. Fångarna på fortet må inte ha samma it-faktor som förut, men jag säger då det… Gunde Svan. Han är ganska bra ändå. Gammal kärlek rostar aldrig. The first cut is the deepest, liksom.
No commentsUtebliven sömn trots Jonas Malmsjö. Eller på grund av.
Är inne i en period då jag inte kan sova. Irriterande.
Lugnar mig gör Jonas Malmsjö. Den mannen är, den mannen ÄR… helt jäkla fenomenal. Jag blir helt till mig över att någon kan vara så bra som han är. Genialt. Det finns inte så många klipp på youtube, men ni kan ju få ett litet smakprov ändå:
Ja, jävlar.
No commentsSa någon i-lansdproblem?
På IB fick vi lära oss att aldrig använda ordet ”bok” när det kom till att skriva uppsatser. ”Boken” ansågs vara en trivialisering av litteraturen, så istället skulle man använda sig av ord som ”verket”, ”romanen” eller kanske ”novellen”.
Detta tips till proffsig uppsatsskrivning har min hjärna verkligen tagit fasta på. Det kan vara så att min hjärna helt tappat greppet om proportioner, för nu tar det verkligen emot att skriva ”boken”. Det kvittar hur lite texten jag ska referera till tillhör Den Stora Litteraturen. Just nu ska jag skriva ett paper på en kursbok som heter Musik som levebröd. Det känns oerhört fånigt att skriva ”verket”. Samtidigt tar det emot att skriva ”boken”.
Vilka problem man har, va?
No commentsMatt Doyle <3 Wesley Taylor
Herregud, det här var det sötaste… Jag tänkte leta upp ett inlägg till med Matt Doyle för att visa hur bra han är, och blev helt golvad när jag hittade detta. Det förtjänar ett helt eget inlägg. Jag satt hela klippet igenom och fånlog. Det är Matt Doyle och hans pojkvän Wesley Taylor som sjunger Across the Universe. De kan inte titta på varandra utan att le de fånigaste, sötaste leenden. Jag tillägnar därför det här till min kära bror Jonas som gifter sig om 14 timmar. Mer kärlek åt folket!:)
Ja, jösses, det här gjorde min dag. Blir jag på dåligt humör någon gång kan nog det här få mig på andra tankar. Fint så.
No commentsSadface ox
Alla som tittar på Gossip Girl räcker upp en hand! (Mina två läsare, Martin och Jonas, gör det troligen inte. Är det någon annan som läser så hojta!) Erics pojkvän Jonathan spelas av Matt Doyle som jag tycker är helt fantastisk. I en indievärld full med skrålande jag-sjunger-hellre-än-bra-men-med-känsla så är det ibland uppfriskande med lite vokal perfektion.
No commentsAvlägsna tankar om fåglar, hundar och möjligtvis laxar
Har ni någonsin blivit stalkade av en fiskmås? Eller biten av en and? Svan kanske? Eller har er manliga undulat börjat lägga ägg?
Det är sånt som dyker upp i huvudet när man läst för mycket i kapitlet Feminist analysis, semiology and ideology.
Läste förresten en kommentar på BT som uttryckte sin åsikt i en fråga han tyckte verkade suspekt. Han skrev, ordagrant, att han tycker ”det ligger en gravad hund här”. Han måste ha blandat ihop ordspråken. Som när min morbror Ronny i lågstadiet skulle fortsätta ordspråket ”Man ska inte ropa hej…”. Ronny skrev ”… innan man har ätit”.
No commentsFreud
Mamma brainstormar kring mat: ”Om vi skulle prova att göra raggmunkar av morot i stället för potatis. Morotsrunk! Eh, munk…”
No comments