…lyckokick: Timo. Så klart. När vi gick sista terminen i trean var vi på en del konserter med Timo. Det har blivit så att jag kopplar Timo starkt till studenttider, och då kan man ju inte bli annat än glad. Och lite nostalgisk. Icke att förglömma: Niels och Joels band Roenik. En låt finns på Spotify, Someone’s love is going to die. Lyssna på den, och om ni gillar’t kan ni gå in på deras MySpace och lyssna särskilt på Ride och Stay. Stay var länge den låt som var mest spelad i mitt iTunes 2008. Har adlrig riktigt klurat ut om texten är I’m wanting you to stay eller I’m warning you to stay… away. Tror det är lite meningen. I think you see what I see, but there’s a possibility that this will end in tragedy.

… citat: bob hunds Thomas Öbergs mellansnack som gick något i stil med: ”Ni vet när man är på en fest och sjunger med i låtar. Så är det någon som säger att man sjunger falskt. Då ska man säga att man faktiskt sjunger i hjärtats tonart, och den är aldrig falsk.”

… positiva överraskning: Hästpojken. Jag har lyssnat ganska mycket på Hästpojken, men reagerade inte märkvärt när jag såg att de skulle spela, mer än att jag kände att jag ville gå. Men jävlar i min lilla låda, det var en liten käftsmäll rakt i hjärtat, hur det nu går ihop. ”Kapitulera för allt du förut gömt, måla en tavla och visa hur de dömt.”

…skönaste: När jag kom hem igår natt och fick lägga mig i min säng med täcke och två filtar över min frusna kropp. Men det vore ju inte Borås om det inte regnade på festival, eller?

… wtf?!: Lasse Kronér sågs vandra inne på Åhaga klockan Sent i lördags natt.

… frågetecken: Varför var det inte mer folk jag kände där? Tycker jag rör mig i hyffsat musikintresserade kretsar ändå. Och varför var det inte mer folk, över huvud taget? Nu vet jag att jag först inte hade köpt en biljett, men det var en ekonomisk omöjlighet för tillfället. Hade jag haft pengar hade jag köpt en med en gång.

…haha: bob hund. Kul band!

… tråkigaste: regnet. Dumma.

… revival: Bad Cash Quartet. 2003 lyssnade jag på radion och fick en knock av Midnight prayer. 7 år senare lyssnar jag på Hästpojken med samma sångare, och kärleken är densamma.

All in all, bra festival, bra arrangemang, bra artister, synd att inte fler kom bara. Hoppas på revansch nästa år, det är festivalen värd.

Jag ler mot dig,
För det finns ingenting som passar mig.

… Fångarna på fortet! Ja! Fråga mig inte varför, men så var det. Nu när programmet har dragit igång igen, X antal år senare, känns det som att vara, som man säger, tillbaka på ruta ett. Det vore fint det, att vara fyra år. Alla syskon bodde hemma, och livet lekte ikapp med hoppsastegen. Nu svävar jag iväg. Vad jag ville komma fram till var att programmet knappt har ändrats ett uns, och det känns tryggt. Fångarna på fortet må inte ha samma it-faktor som förut, men jag säger då det… Gunde Svan. Han är ganska bra ändå. Gammal kärlek rostar aldrig. The first cut is the deepest, liksom.

Lugnar mig gör Jonas Malmsjö. Den mannen är, den mannen ÄR… helt jäkla fenomenal. Jag blir helt till mig över att någon kan vara så bra som han är. Genialt. Det finns inte så många klipp på youtube, men ni kan ju få ett litet smakprov ändå:

Ja, jävlar.

Detta tips till proffsig uppsatsskrivning har min hjärna verkligen tagit fasta på. Det kan vara så att min hjärna helt tappat greppet om proportioner, för nu tar det verkligen emot att skriva ”boken”. Det kvittar hur lite texten jag ska referera till tillhör Den Stora Litteraturen. Just nu ska jag skriva ett paper på en kursbok som heter Musik som levebröd. Det känns oerhört fånigt att skriva ”verket”. Samtidigt tar det emot att skriva ”boken”.

Vilka problem man har, va?

Ja, jösses, det här gjorde min dag. Blir jag på dåligt humör någon gång kan nog det här få mig på andra tankar. Fint så.

Det är sånt som dyker upp i huvudet när man läst för mycket i kapitlet Feminist analysis, semiology and ideology.

Läste förresten en kommentar på BT som uttryckte sin åsikt i en fråga han tyckte verkade suspekt. Han skrev, ordagrant, att han tycker ”det ligger en gravad hund här”. Han måste ha blandat ihop ordspråken. Som när min morbror Ronny i lågstadiet skulle fortsätta ordspråket ”Man ska inte ropa hej…”. Ronny skrev ”… innan man har ätit”.