To live, to learn, to love in the major key

Fy bubblan. http://www.expressen.se/Nyheter/1.2092706/vill-du-ha-det-har-i-kvall. Tänk alla de stackars människor som betalar 3000 i månaden och tvingas äta den där maten som serveras på äldreboenden. Mannen i artikeln betalar i runda slängar 100 kronor om dagen för mat, och det borde inte vara så svårt att laga bättre och mer aptitlig mat för de pengarna. Säg att en dagens kostar 70 spänn på restaurang. Den kostnaden kan man få ner i storkök. Ska det behöva vara så tungrott med avtal hit och dit?

Just nu är jag dock inte sugen pÃ¥ nÃ¥got direkt. Har Ã¥kt pÃ¥ magsjuka, tvÃ¥ dagar innan brorsans bröllop. Hoppas det gÃ¥r över fort, och att de övriga i hushÃ¥llet inte smittas…

Det här känns ju förbaskat bra! Fick ett glädjande besked i mailboxen och känner att nu, nu är det banne mig dags för mig att åka till nåt fint ställe och vaska!

Inget är sÃ¥ irriterande som att vara arg pÃ¥ sig själv. Det är ju inte direkt som att man ger sig själv konstruktiv kritik, bara destruktiva, nedlÃ¥tande och knappt uthärdliga sura tankar som de flesta börjar med ordet ”om”.

På bilden visas min blivande svägerska, som vi hade möhippa för igår:)

Åh, vad det är kul att vara social. Åh, vad kul att ha mycket att göra. Åh, vad jag trivs just, just nu.

Skulle förresten kunna ta bort den här uppsatsen och provet jag måste göra från min att göra-lista. Men det är petitesser. Har träffat så sjukt sköna människor i helgen och är så jäkla peppad.

Bloggen lider av en identitetskris. Jag hittar ingen design som passar och är alldeles för fattig på kunskap för att kunna göra en själv. Så det blir till att leta vidare till något klaffar.

Tills nästa gång kan ni ju tjata lite på Martin om att han borde skaffa ett facebook-konto.

Haha, fick en skräpkommentar som jag faktiskt fnissade lite Ã¥t: ”Writing comes more easily if you have something to say.” Var det en pik, tro?

Är i full färd med att smida planer! Spännande. Ser så mycket fram emot hösten. Jag har sedan jag slutade gymnasiet saknat att studera MED människor, att studera på distans har sina fördelar men att kunna dela bördan gör det hela mycket roligare. Det stämmer så himla bra att historier inte betyder någonting när man inte har någon att berätta dem för. Jag är, som det heter, peppad! Till helgen är det läger med LUF, och sedan hemligheter och ja, augusti är fullproppad med aktiviteter. Det gillas! Jag gillar att vara aktiv. Jag har längtat så mycket. :)

 

Till sist pÃ¥börjas här en kampanj för att Martin ska skaffa facebook. Det vore inte en dag för tidigt! Jag har försökt övertala honom länge, men han är svÃ¥rflörtad, den jäkeln…

Hehehe. Jag läser en kurs i Musikjuridik, och har nöjet att läsa All you need to know about the music business av Donald S Passman. Det är alltid roligt när författarna har lite distans till sig själva och det de skriver. Denne Donald lyckas med konstformen att kombinera tung lagkunskap med humor. Hör på det här:

”The following is how royalties were computed up until recently. Feel free to skip this unless you’re dealing with an older contract, dealing with one of the holdouts who still cling to the old system, or if you enjoy pain.” Hehehe.

Innan annat dravel pÃ¥börjas sÃ¥ kan det nämnas att Italien var fantastiskt! Speciellt Venedig. Jag hoppas att jag kommer dit nÃ¥gon mer gÃ¥ng. Här är en hälsning frÃ¥n mig själv i den stad i världen som förfaller pÃ¥ det mest eleganta av sätt. Jag hade gett hur mycket som helst för att fÃ¥ vara med pÃ¥ en maskeradbal pÃ¥ 1700-talet. Därför har jag fÃ¥tt dille pÃ¥ teatermasker. Jag köpte en när jag var där, och har inhandlat material, sÃ¥ nu ska här maskas! (PÃ¥ tal om mask. Jag och min fräsiga brorson William, 4 Ã¥r, ägnade oss Ã¥t vattenlekar häromdagen (som slutade med att han sprutade ner hela mig med iskallt vatten. Vad gör man inte för de smÃ¥ barnen?). Vi fyllde vattenballonger i olika former. En var lÃ¥ngsmal som en mask, och andra sÃ¥g ut som snirkliga larver. ”Sätter man bokstaven S framför dessa ord”, tänkte jag, ”blir det ju himla festliga ord”. Jag berättade om mina tankar för William som utnämnde idén som superb. SÃ¥ varje gÃ¥ng jag ser honom frÃ¥gar jag honom om han sett till nÃ¥gon Smask, eller möjligtvis nÃ¥gra Slarver. Smaskar och Slarver. Kanske är det sÃ¥ att det är jag som tycker det är roligast, men man är faktiskt inte äldre än vad man känner sig.) Det var en lÃ¥ng parantes. Här är bilden:

(Hm. Det är lite ihoptryckt. Men det är himla svårt att få till det i wordpress.)

Nu var det något annat jag hade på hjärtat, men det får vara. Jag har glömt ( minneee, jag har tappat mitt minneee, är jag svensk eller finneeee?).

Allt gott!

Jim Morrison hade böcker om Carl Michael Bellman i sitt hem, med anteckningar kring de översatta texterna. Hade varit kul att höra vad han tyckte om, säg, Märk hur vår skugga.

 

Nu ska vi se hur det här funkar! Jag åker till Italien om fem timmar, och lämnar ett spår efter mig i form av en Spotify-lista. Det är glad sommarpop kryddad med lite franskt vemod:  I like boys that like their mothers and I have a thing for brothers.

PÃ¥ tal om Julian Casablancas. När hans soloalbum kom ut bodde jag i Sydney. Jag gick gladlynt och köpte skivan, som de lade i en naturfärgad brunaktig pÃ¥se (tänk gammaldags lunchmackor). Nöjd med mitt inköp gick jag med tvÃ¥ vänner till en sÃ¥ kallad food court, som närmast kan beskrivas som en stor öppen yta med ett virrvarr av bord och stolar, kantat med ”restauranger” av olika sorter. PÃ¥ borden lÃ¥g skräp som inte hunnits plockas undan, bland annat bruntaktiga pappersförpackningar… När jag gick ifrÃ¥n bordet tänkte jag inte mer pÃ¥ saken utan gick därifrÃ¥n och trodde att pÃ¥sen min skiva lÃ¥g i var skräp. Attans.

Just nu läser jag om modernism och postmodernism. Med tanke på en av mina tonårshjältars, Julian Casablancas, är i Sverige och jag inte kan gå så får här bli en hyllning med The Strokes och Regina Spektors låt Modern girls and old fashioned men.

You don’t have to tell no one ’cause no one wants to know, that you don’t have no happiness at all.